blue denim + blue christmas

Sunday, December 15, 2013


BLUE DENIM + BLUE CHRISTMAS
_______________

Nio dagar till jul och jag kan inte förstå det. Ser datumet på mobilen 15 dec 2013, kollar ut - 
ingen snö - det kan inte vara jul. Min första jul någonsin iväg från hälsingekusten, där snön alltid är vitast och knäcken segast (ta mig på orden, i alla fall gällande knäcken). Bara för Australien inte lyckas infamna mig med kurbits och knäckäpplen så går jag och dagdrömmer om blått - Blue Denim - den perfekta färgen. 
Lyssnar på: Lana Del Rey. Foton hittar ni här..


_______________

choklad + craftmanship

Monday, December 9, 2013



 CHOKLAD + CRAFTSMANSHIP
_______________

Hade jag gillat choklad. ( Ja, ni hörde rätt. Jag är en av få som förätit mig på choklad som barn. 
Kopiösa mängder tänker ni då, Ja, det ligger väldigt nära sanningen. ) Men en av anledningarna att få köpa Bahen & Co. är ju att få ge bort, australiensisk "craftsmanship" när den är som bäst (antar jag).  Jag undrar om dessa kakor nått Norden ännu, annars är det väl på tiden att någon blir återförsäljare. Läs deras historia här...

_______________

when you wish upon a star

Monday, November 11, 2013


WHEN YOU WISH UPON A STAR
1 / 2 / 3 / 4 / 5 / 6 / 7 / 8 / 9 / 10

____________________

Här i Melbourne har julskyltningen så smått börjat. (En månad för tidigt om ni frågar mig). Men av någon underlig anledning fick den mig att drömma mig bort bland materiella ting som länge & inte fullt lika länge legat i topp på min önskelista. Men det blir nog jul ändå, även om den i år kommer vara utan snö, släkt och knäck.


____________________

falcon + årsbok

Wednesday, October 23, 2013






FALCON + ÅRSBOK
_______________

Sitter och gottar mig med bilder från Falcon, ska när som helst ha bestämt mig för vilka av de klassiska emalj formar som ska få följa med hem. En kvalitetsprodukt jag sett mycket av här "down under".

Ledig dag, mitt i veckan, oväder, Melbourne väder, O jobbar. Så vad gör man? Jo man passar på och organisera lite. Som jag nämnt tidigare så har jag fotat rysligt mycket under vår resa och här om dagen skulle jag visa våra housemates ett urklipp från jordens alla hörn. Inte så lätt konstaterade jag ganska snabbt, med sådan hög kvantitet av bilder och bara ett fåtal med kvalité för att exponeras för vår Melbourne familj (var av en är arkitekt fotograf). Så jag har nu insett att jag måste välja ut för att ens ha en chans att visa er där hemma när vi väl kommer hem igen. Sen är det ju också så att vi ser ju på bilder på olika vis, bilder som är betydelsefulla för mig behöver ju inte vara så intressanta för andra. Så en Årsbok får det bli, där jag samlar våra bästa bilder och knäppaste idéer för att dela med vänner och familj. Önska mig lycka till, för det här kommer ta tid.

the great barrier reef

Thursday, October 10, 2013

THE GREAT BARRIER REEF
_______________

Hänt mycket sen sist vi hördes vid. Tystnaden här på bloggen kan inte skyllas bort på att jag har haft mycket att göra, inte direkt. Snarare tvärtom. Jag visste inte det om mig själv, att jag kan bli helt handlingsförlamad när jag inte har ett jobb att gå till. Det är precis som all överskottsenergi jag annars får jobba hårt för att bli av med, har vart som bortblåst, nollad, zero zero. Både jag och O har dragit slutsatsen att vi är inte lämpade för att vara arbetslösa, vi blir handlingsförlamade och man kan nästan se liggsåren blossa upp. Och jag tror det är många med oss som känner igen sig. Sysslolösa har vi däremot inte vart. Efter våra 2,5 månader i Brisbane, där vi till fullo fick känna lite vardagsliv. Lägenhet mitt i centrum, gymkort och redigt kvällsmål efter en hårt arbetande dag, i alla fall för vissa av oss. O har fått vart hemmapappa utan kids medan jag dragit in lite cash till reskassan. Så var det dags att kasta ankare igen, vinka adjö till alla nyfunna vänner på IKEA Logan och packa väskan igen. Efter 2,5 månad med klädkammare och veckolön så hade vår packning växt sig ännu större.

Resans nästa stopp, Cairns och Stora barriärrevet. Efter åtta månader på resande fot så har vi fått ett likgiltig förhållningssätt till turistattraktioner. Både på gott och ont. Efter 31 vattenfall så behövs det något enastående, låt säga en kaffe, bulle eller toalett för att locka oss att gå de 500m till det 32:e. Men väl i Carins, en flygtur på 2,5 från Brisbane så började vi ana att nu skulle vi få uppleva någonting vi aldrig upplevt förut. Två dagar på barriärrevet, första på en segelkatamaran där vi snorklade för glatta livet intill en ö helt i blindo. Det hade inte förvånat mig om jag hade krockat med huvudet före med jättesköldpaddan. Revhaj och sköldpaddor cirkulerade runt oss, men vi ville se mera. Andra dagen åkte vi ut till det yttre revet, och den undervattensvärlden som mötte oss där har satt så djupt intryck på mig så jag fortfarande ryser när jag tänker på det. Havet alltså, det är en skräckblandad förtjusning. Jag tar ett djupt andetag och dyker i, sikten är kristallklar, minst 30 meter och jag befinner mig någonstans svävande över ett berg på havets botten, nästan så jag hinner bli höjdrädd innan jag upptäcker att jag flyter, jag hör O ropa på mig, under vattnet ser jag honom simma ikapp en jättefisk, jag tar fart åt deras håll, med simfötternas hjälp är jag ikapp dem och O tecknar till mig att vi ska fortsätta in över revet. Under dagen får vi hälsa på många av revets invånare, bland annat fru Barracuda och Nemos kusiner. Som besökare av revet får vi lära oss mycket om havet och revet av marinbiologen som är med på båten. En dag att minnas.
_______________








 Foto: Jenny Wik
_______________

cook Islands

Wednesday, September 4, 2013


C O O K   I S L A N D S
_______________ 
Det var ju ett tag sen nu, och mycket har vi hunnit se och uppleva på vår resa. För cirka två månader sedan lovade jag en reseskildring från vår tid i Söderhavet. Äntligen! Här kommer den, men jag ska låta bilderna tala. För dagarna på Rarotonga (huvudön på Cook Islands) var för oss ganska lata. Precis som dagarna på en paradisö ska vara, tror alla bilder jag har från ön är tagna samma dag, så ni förstår, även kameran hade semester. Och det fanns skäl till det, för olyckligtvis hade hela Sahara flyttat in i kamerahuset och lagt sig till rätta på sensorn. Så tro mig, det var lite av ett jobb att redigera alla 14.000 bilder som jag hittills tagit under vår resa.
Ett besök i Söderhavet var inte medräknat i resrutten från början, men vem kan motstå, så nära och så fantastiskt. Ibland gäller det att fånga tillfället och inte tänka allt för mycket på resekassan. Några flaskor Nya Zeeländskt vin från Taxfreen, litervis med vatten, riskakor och några böcker. Vi packar allt i en väska och i ärlighetens namn, vi hade bara behövt ett ombyte. Livet på ön är okomplicerat, en dag tar vi oss en tur runt ön. På väg 1, (namnet är klockrent eftersom det bara finns en väg), tar det 45 minuter att köra runt Rarotonga. På en vespa puttrar vi fram i 30km/h, öns maxhastighet. O skjutsar och jag hänger mest med, med bara ben och solen i ögonen och vinden i håret, är det rätt lätt att leva på luft och billigt vin.


Jag bjuder på den här bilden. Tycker den talar ett väldigt tydligt språk, den säger så mycket om personen i hängmattan. 1, det är minst lika svårt att hitta balansen i hängmattan i Söderhavet som här i livet. 2, Det finns en anledning varför jag oftast står bakom kameran. 3, den där perfekta hängmattebilden inkluderar inte mig.



Foto: Jenny Wik 
_______________

australiens mjuka djur

Sunday, July 21, 2013

AUSTRALIENS MJUKA DJUR
_______________ 
Efter att ha snart ha varit i Australien i tre veckor så vaknade vi idag söndag med känslan av att det är hög tid att få en riktigt mysig koalakram. Ja, det kanske var mest jag som var kramsugen efter två veckors jobb, O som tillfälligt är hemmaman blir såklart glad över att få komma ut ur huset, och även få lära känna vår nyfunne vän Anna från IKEA Uddevalla. Så vi bestämmer oss för att besöka Brisbanes Koala reservat. Det blev en härlig söndag med mycket kel och gos. Helt orädda och älskvärda djur tycks också finnas här i Australien, även om jag mest hört om de fruktansvärda dödsmaskinerna. För er som följer oss på Instagram kanske undrar och väntar på en reseskildring från vår tid på Cook Islands i Söderhavet, jag vill bara säga att det kommer, tids nog.
_______________ 


Foto: Jenny Wik, Oscar Wigstrand.
_______________

northfolk All rights reserved © Blog Milk - Powered by Blogger