zanzibar - dar es salaam

ZANZIBAR - DAR ES SALAAM

_______________

Har hänt mycket sen vi lämnade Zanzibar och jag ska försöka hinna ikapp med mina rapporteringar. Dagarna saknar helt och hållet struktur och det känns som man knappt hinner vakna innan det är dags att gå och lägga sig igen. Mörkret intar runt 18.30 och då vill man helst inte vara på en klippvägg, i en båt på havet eller ute i skogen med vildhundar. Så dagarna försvinner ganska snabbt, bäst är att lägga en lapp på sängbordet där det står vilken stad och vilket land man befinner sig i, för ofta reser vi nattetid och vaknar upp i något helt nytt, spännande, men även förvirrande.

När vi lämnade underbara Dongwe på Zanzibar så var det inte under samma förhållanden som vanligt på flygplatsen. O som visat sig vara ytterst intresserad över i vilken ordning allt ska gå till på flygplatser runt om i världen. Check in - passkontroll - tull - boarding - visa upp bordingpasset - gå eller transporteras med buss till flyget, har ingen god start här på Zanzibar. Flygplatsen för det första ser ut som ett något större garage, vi har ingen utskriven flygbiljett, utan ett bokningsnummer och våra pass, ska vara tillräckligt menar O och jag håller med honom, har ju funkat innan. Men inte i Afrika, O stapplar surt iväg till lokalen bredvid för att styra upp så vi kommer med planet, själv står jag kvar vid väskorna och laddar för ännu en flygresa, dock inte så lång, men ändå en start och en landning. Själv är jag inte alls lika fascinerad över flygstrukturer och flygplansmodeller som O verkar vara, jag vill bara överleva, varken mer eller mindre, bara få landa på rätt destination och få tillbaka kontrollen. Givetvis vet även jag om alla statistiker över de få flygkrascher och hur farligt det är att leva här nere på jorden, men det spelar liksom ingen roll när det bara är ett tunt golv mellan mig och fallet utan fallskärm, för hur korkat är det inte att under varje flygstol ligger en flytväst, jag vet ju hur man simmar, men jag fick aldrig lära mig att flyga i årskurs ett eller tre, eller när man nu får den obligatoriska simskolan. Babyflyg. Vilket fall som helst så har jag självdisciplin, så jag flyger när det behövs. Men vår sjunde flygning på den här jorden runt resan, (är det nu jag ska skämmas och ljuga för mina eco-vänner att vi tog tåget så ofta vi kunde, i så fall har ni inte åkt tåg i Afrika, för då skulle ni aldrig be mig göra om det.) I alla fall blev inte den här flygningen en i mängden utan något helt speciellt, vi fick ett propellerplan (existerar dom fortfarande? är dom lika säkra?) helt för oss själva (eco-vänner, jag bönar och ber, förlåt mig, jag ville inte, jag lovar.) Ett äventyr vi sent kommer glömma. Jag, för att jag kände glädje och dödsångest samtidigt, O för att han fick inta platsen bredvid piloten och fick med det en pojkdröm förverkligad.

Foto: Jenny Wik

_______________