ZANZIBAR - DAR ES SALAAM
_______________
Har hänt mycket sen vi lämnade Zanzibar och jag ska försöka
hinna ikapp med mina rapporteringar. Dagarna saknar helt och hållet
struktur och det känns som man knappt hinner vakna innan det är dags att
gå och lägga sig igen. Mörkret intar runt 18.30 och då vill man helst
inte vara på en klippvägg, i en båt på havet eller ute i skogen med
vildhundar. Så dagarna försvinner ganska snabbt, bäst är att lägga en
lapp på sängbordet där det står vilken stad och vilket land man befinner
sig i, för ofta reser vi nattetid och vaknar upp i något helt nytt,
spännande, men även förvirrande.
När vi lämnade underbara Dongwe
på Zanzibar så var det inte under samma förhållanden som vanligt på
flygplatsen. O som visat sig vara ytterst intresserad över i vilken
ordning allt ska gå till på flygplatser runt om i världen. Check in -
passkontroll - tull - boarding - visa upp bordingpasset - gå eller
transporteras med buss till flyget, har ingen god start här på Zanzibar.
Flygplatsen för det första ser ut som ett något större garage, vi har
ingen utskriven flygbiljett, utan ett bokningsnummer och våra pass, ska
vara tillräckligt menar O och jag håller med honom, har ju funkat innan.
Men inte i Afrika, O stapplar surt iväg till lokalen bredvid för att
styra upp så vi kommer med planet, själv står jag kvar vid väskorna och
laddar för ännu en flygresa, dock inte så lång, men ändå en start och en
landning. Själv är jag inte alls lika fascinerad över flygstrukturer
och flygplansmodeller som O verkar vara, jag vill bara överleva, varken
mer eller mindre, bara få landa på rätt destination och få tillbaka
kontrollen. Givetvis vet även jag om alla statistiker över de få
flygkrascher och hur farligt det är att leva här nere på jorden, men det
spelar liksom ingen roll när det bara är ett tunt golv mellan mig och
fallet utan fallskärm, för hur korkat är det inte att under varje
flygstol ligger en flytväst, jag vet ju hur man simmar, men jag fick
aldrig lära mig att flyga i årskurs ett eller tre, eller när man nu får
den obligatoriska simskolan. Babyflyg. Vilket fall som helst så har jag
självdisciplin, så jag flyger när det behövs. Men vår sjunde flygning på
den här jorden runt resan, (är det nu jag ska skämmas och
ljuga för mina eco-vänner att vi tog tåget så ofta vi kunde, i så fall
har ni inte åkt tåg i Afrika, för då skulle ni aldrig be mig göra om
det.) I alla fall blev inte den här flygningen en i mängden
utan något helt speciellt, vi fick ett propellerplan (existerar dom
fortfarande? är dom lika säkra?) helt för oss själva (eco-vänner, jag bönar och ber, förlåt mig, jag ville inte, jag lovar.)
Ett äventyr vi sent kommer glömma. Jag, för att jag kände glädje och
dödsångest samtidigt, O för att han fick inta platsen bredvid piloten
och fick med det en pojkdröm förverkligad.
Foto: Jenny Wik
_______________
0 kommentarer:
Post a Comment