bali #02

Saturday, March 30, 2013


BALI  #02
_______________
Sagt och gjort, vi skramlar ihop de sista indonesiska rupiah och tar in på Komaneka Bisma, så många stjärnor får man betala dyra pengar för att få se och uppleva som backpackers. Så vi vänder ut och in på fickorna och sedan checkar vi in för att i tre dagar få smaka på ren Bali-lyx bland risfälten i Ubud. På hotellet blir vi ompysslade och O:s feber sover han bort i en solstol nere vid poolen. Bättre än så här går det inte att ha det, vi lämnar inte hotellet förens vi absolut måste för att hinna med flyget vidare mot Nya Zeeland. Och då får vi med oss en hel tårtkartong fylld till bredden av munkar och croissanter, som vi tillsammans med taxichauffören äter så många vi orkar på vår väg ner mot flygplatsen. Ett snabbt besök på posten för att sända hem ännu en kartong med souvenirer vi inte kan bära med oss. När vi sagt hej då till vår glada chaufför (läs sockerhöga) så fortsätter vi vår resa mot landet på andra sidan jordklotet. (där jag i skrivande stund befinner mig och har gjort i tre veckor, som sagt, livet kom emellan.)

_______________
Det är på Komaneka Bisma jag för första gången i mitt liv får för egen räkning ringa room service, och vad jag i detta högtidliga moment beställer är bra lustigt vid närmare eftertanke, en skvätt mjölk! jag får en hel tillbringare, använder så mycket jag bara kan i en kopp tea och sätter mig sedan till rätta för att gå igenom filmerna på Apple Tv, som får en given plats på vår önskelista.
_______________

_______________
Det visar sig att hotellet har både kapell och privata villor för dem som inte tycker det är bra nog som det är. Vi tog oss en tjuvtitt när ingen såg. Ingen tvivel på att det är hit vi stressade människor flyr när vardagen blivit allt för dyster och grå. Personalen här tilltalar O, Pappa-Oscar och själv får jag nöja mig med Miss Jenny, helt okej om ni frågar mig. För riktigt redo att bli kallad Mamma-Jenny av någon som är dubbelt så gammal är jag inte riktigt, inte någon annan för den delen heller.
_______________
_______________
Däremot såg vi till att unna oss så många Spa-behandlingar vi bara hann med. Efter en veckas yoga och funderande över diverse man får tid att fundera på när man har överflöd av tid, så kändes det som en bra avslutning av vår tid i Indonesien. Jag lyckades få min kära att ändra uppfattning och ett återbesök får jag hoppas vi gör någon gång i framtiden.
_______________

Foto: Jenny Wik
_______________

bali #01

Friday, March 22, 2013


BALI #01
_______________

När vi landar på Bali är det natt, vi tar en taxi in till Kuta där vi redan ordnat boende. Vi blir tvungna att gå sista biten på grund av vägarbete, ett djupt andetag, en kackerlacka, en lös hund och en lerig väg. Inte särskilt glamoröst att trampa i hundlort och sen tvingas kånka vidare. Frågar mig om jag verkligen lämnat Thailand, hör O sucka och säger något ont ord om Asien när hundlorten fastnat under hans sko, men nu är vi i Indonesien älskling, tänker jag just säga men biter mig själv i tungan när även jag vaknar till av odören under O:s sko. Osis.Vi blir inte långvariga i Kuta, vi upplever det som en partystad och vi kan inte annat än vara mätta på den varan. Samtidigt som vi längtar åt varsitt håll, O har enda sedan vi började planera resan drömt om att få komma till Komodo och se komodovaranerna, en kvarleva från urtiden, livsfarliga och helt fascinerande. De bor på en isolerad ö som inte syns på google maps, (i skrivande stund vet jag att det finns Komodovarander på två öar.) Själv börjar jag känna mer och mer för att bara stanna upp, yoga och inte resa 24h med båt och buss om vartannat till Komodo, en jättekrävande resa som innebär stark vilja, tålamod och tur. Tur har man om man lyckas åka med speedboat utan att bli sjösjuk. Så vi bestämmer oss för att skilja på oss för att sedan mötas upp på Giliöarna som ligger norr om Lombok. O reser en tidig morgon och jag vaknar ensam upp i Ubud (en stad mitt på Bali) Det tar inte lång stund innan jag funnit mig till rätta på verandan till villan jag ackorderat in mig på, ett dopp i poolen och jag känner mig riktigt tillfreds att vara på egna äventyr. Till alla er som har läst eller sett filmen Eat, Pray and Love med Julia Roberts i huvudrollen, där hon på Bali/Ubud letar meningen med livet, plocka här bort Julia Roberts och tänk er i stället in mig, men enda skillnaden är väl att jag redan funnit kärleken och inte ser någon som helst anledning att resa till Italien för att äta god mat, pasta är så yesterday, Ubud bjuder på så mycket gott. Jag finner här en vardag, jag kliver upp, går till Yogabarn och kör ett morgonpass, äter frukost, dricker lemongrass shot och hejar på vaktmästaren och kvinnan i fruktdisken. Känner mig tillfreds och i ett försök till dagsutflykt återvänder jag snabbt till min gata, Monkey Forest - vilda apor i en trollsk skog, apor som inte backar för ett tillfälle att gripa din handväska. Jag vänder i entrén och går sakta hemåt, köper med mig något hantverk från de lokala hantverkarna i byn. Somnar och vaknar till en ny dag. En vecka senare möter jag upp Oscar på mitt lokala Café, där jag ätit alla mina mål sedan han for. Jag struntade i Gili, mina källor från möten i Ubud, bekräftade bara vad jag läst, Giliöarna är helt underbara för nyfikna unga själar, allt av lyckorus och svampar hittar du där, party all night long. På ena ön finns det varmvatten på ett hotell resten får duscha kallt och tredje ön är lokalbefolkningens, turistbehoven är ännu inte i en bekvämlighetsnivå som vi nu söker. Så jag stannar under min korkek, och väntar på min kära som kommer från havs för att träffa mig. O:s resa till Komodo blev inte som han tänkt sig, efter 24h resa med buss-båt-buss-båt-buss vart annat kommer han slutligen fram till kajen där sista båtfärden avgår ifrån innan resans mål. Vädret har försämras och inga båtar beräknas gå till Komodo på flera dagar. Det är en trött kämpe som svär och förhandlar till sig en resa till Gili. Ensam med sin besvikelse får han på Gili, smaka på monsuregn. Han läser sig genom dagarna, bor enkelt och slickar sina sår. Om inte denna historia skulle vara nog så smittas han även av Dengufebern. När vi möts är det en skäggig och klen man jag ser, febrig, asientrött och besviken. Vi beslutar oss för att ta lite semester från resandet, vi tar in på hotell vår budget egentligen inte har räknat med. Vi resonerar som så att det löser sig, vi ska snart bo i en husvagn i 5 veckor och anser oss vara i behov av lite bekvämligheter.
_______________



Foto: Jenny Wik 
_______________

singapore

Tuesday, March 5, 2013

 SINGAPORE + GARDEN BY THE BAY
_______________

Efter flera veckor på resande fot, både primitivt och exklusivt levende i sex länder så väljer vi att styra om rutten lite, jag vill till Singapore! Efter ha konstaterat att Thailand inte var min cup of tea, så flyger vi till Singapore, ett val jag inte ångrar. För vilken stad! Så otroligt häpnadsväckande och supermodern, känslan av att vara inne i ett 3D program där husen växer likt en snabbspolad film. Eller som när vi spatserar runt i Gardens By The Bay och väntar på att få möta en Avatar. Singapore bjuder oss på mästerlig matupplevelse, sushi, sushi, sushi. Shopping är här en nationell sport och jag lovar er, vi skötte oss fint, gav bra resultat både jag och O. När man ändå bor ett stenkast från Raffles Hotell så var vi bara tvungna att testa den världskända drinken Singapore Sling, vi hade sådan tur att min kollega från Älmhult var hemma i Singapore över det kinesiska nyåret och ville göra oss sällskap, självklart fick vi på så vis den bästa guide man kan få, en inredare vet vad en inredare vill ha. Två dagar är vad vi hinner med innan flygresan mot Bali fortsätter, men vi kommer tillbaka Singapore, och då har vi med oss den stora plånboken.
_______________

Foto: Jenny Wik
_______________

comfort zone

Friday, March 1, 2013


northfolk All rights reserved © Blog Milk - Powered by Blogger