bali #01

Friday, March 22, 2013


BALI #01
_______________

När vi landar på Bali är det natt, vi tar en taxi in till Kuta där vi redan ordnat boende. Vi blir tvungna att gå sista biten på grund av vägarbete, ett djupt andetag, en kackerlacka, en lös hund och en lerig väg. Inte särskilt glamoröst att trampa i hundlort och sen tvingas kånka vidare. Frågar mig om jag verkligen lämnat Thailand, hör O sucka och säger något ont ord om Asien när hundlorten fastnat under hans sko, men nu är vi i Indonesien älskling, tänker jag just säga men biter mig själv i tungan när även jag vaknar till av odören under O:s sko. Osis.Vi blir inte långvariga i Kuta, vi upplever det som en partystad och vi kan inte annat än vara mätta på den varan. Samtidigt som vi längtar åt varsitt håll, O har enda sedan vi började planera resan drömt om att få komma till Komodo och se komodovaranerna, en kvarleva från urtiden, livsfarliga och helt fascinerande. De bor på en isolerad ö som inte syns på google maps, (i skrivande stund vet jag att det finns Komodovarander på två öar.) Själv börjar jag känna mer och mer för att bara stanna upp, yoga och inte resa 24h med båt och buss om vartannat till Komodo, en jättekrävande resa som innebär stark vilja, tålamod och tur. Tur har man om man lyckas åka med speedboat utan att bli sjösjuk. Så vi bestämmer oss för att skilja på oss för att sedan mötas upp på Giliöarna som ligger norr om Lombok. O reser en tidig morgon och jag vaknar ensam upp i Ubud (en stad mitt på Bali) Det tar inte lång stund innan jag funnit mig till rätta på verandan till villan jag ackorderat in mig på, ett dopp i poolen och jag känner mig riktigt tillfreds att vara på egna äventyr. Till alla er som har läst eller sett filmen Eat, Pray and Love med Julia Roberts i huvudrollen, där hon på Bali/Ubud letar meningen med livet, plocka här bort Julia Roberts och tänk er i stället in mig, men enda skillnaden är väl att jag redan funnit kärleken och inte ser någon som helst anledning att resa till Italien för att äta god mat, pasta är så yesterday, Ubud bjuder på så mycket gott. Jag finner här en vardag, jag kliver upp, går till Yogabarn och kör ett morgonpass, äter frukost, dricker lemongrass shot och hejar på vaktmästaren och kvinnan i fruktdisken. Känner mig tillfreds och i ett försök till dagsutflykt återvänder jag snabbt till min gata, Monkey Forest - vilda apor i en trollsk skog, apor som inte backar för ett tillfälle att gripa din handväska. Jag vänder i entrén och går sakta hemåt, köper med mig något hantverk från de lokala hantverkarna i byn. Somnar och vaknar till en ny dag. En vecka senare möter jag upp Oscar på mitt lokala Café, där jag ätit alla mina mål sedan han for. Jag struntade i Gili, mina källor från möten i Ubud, bekräftade bara vad jag läst, Giliöarna är helt underbara för nyfikna unga själar, allt av lyckorus och svampar hittar du där, party all night long. På ena ön finns det varmvatten på ett hotell resten får duscha kallt och tredje ön är lokalbefolkningens, turistbehoven är ännu inte i en bekvämlighetsnivå som vi nu söker. Så jag stannar under min korkek, och väntar på min kära som kommer från havs för att träffa mig. O:s resa till Komodo blev inte som han tänkt sig, efter 24h resa med buss-båt-buss-båt-buss vart annat kommer han slutligen fram till kajen där sista båtfärden avgår ifrån innan resans mål. Vädret har försämras och inga båtar beräknas gå till Komodo på flera dagar. Det är en trött kämpe som svär och förhandlar till sig en resa till Gili. Ensam med sin besvikelse får han på Gili, smaka på monsuregn. Han läser sig genom dagarna, bor enkelt och slickar sina sår. Om inte denna historia skulle vara nog så smittas han även av Dengufebern. När vi möts är det en skäggig och klen man jag ser, febrig, asientrött och besviken. Vi beslutar oss för att ta lite semester från resandet, vi tar in på hotell vår budget egentligen inte har räknat med. Vi resonerar som så att det löser sig, vi ska snart bo i en husvagn i 5 veckor och anser oss vara i behov av lite bekvämligheter.
_______________



Foto: Jenny Wik 
_______________

0 kommentarer:

Post a Comment

northfolk All rights reserved © Blog Milk - Powered by Blogger