the great barrier reef

Thursday, October 10, 2013

THE GREAT BARRIER REEF
_______________

Hänt mycket sen sist vi hördes vid. Tystnaden här på bloggen kan inte skyllas bort på att jag har haft mycket att göra, inte direkt. Snarare tvärtom. Jag visste inte det om mig själv, att jag kan bli helt handlingsförlamad när jag inte har ett jobb att gå till. Det är precis som all överskottsenergi jag annars får jobba hårt för att bli av med, har vart som bortblåst, nollad, zero zero. Både jag och O har dragit slutsatsen att vi är inte lämpade för att vara arbetslösa, vi blir handlingsförlamade och man kan nästan se liggsåren blossa upp. Och jag tror det är många med oss som känner igen sig. Sysslolösa har vi däremot inte vart. Efter våra 2,5 månader i Brisbane, där vi till fullo fick känna lite vardagsliv. Lägenhet mitt i centrum, gymkort och redigt kvällsmål efter en hårt arbetande dag, i alla fall för vissa av oss. O har fått vart hemmapappa utan kids medan jag dragit in lite cash till reskassan. Så var det dags att kasta ankare igen, vinka adjö till alla nyfunna vänner på IKEA Logan och packa väskan igen. Efter 2,5 månad med klädkammare och veckolön så hade vår packning växt sig ännu större.

Resans nästa stopp, Cairns och Stora barriärrevet. Efter åtta månader på resande fot så har vi fått ett likgiltig förhållningssätt till turistattraktioner. Både på gott och ont. Efter 31 vattenfall så behövs det något enastående, låt säga en kaffe, bulle eller toalett för att locka oss att gå de 500m till det 32:e. Men väl i Carins, en flygtur på 2,5 från Brisbane så började vi ana att nu skulle vi få uppleva någonting vi aldrig upplevt förut. Två dagar på barriärrevet, första på en segelkatamaran där vi snorklade för glatta livet intill en ö helt i blindo. Det hade inte förvånat mig om jag hade krockat med huvudet före med jättesköldpaddan. Revhaj och sköldpaddor cirkulerade runt oss, men vi ville se mera. Andra dagen åkte vi ut till det yttre revet, och den undervattensvärlden som mötte oss där har satt så djupt intryck på mig så jag fortfarande ryser när jag tänker på det. Havet alltså, det är en skräckblandad förtjusning. Jag tar ett djupt andetag och dyker i, sikten är kristallklar, minst 30 meter och jag befinner mig någonstans svävande över ett berg på havets botten, nästan så jag hinner bli höjdrädd innan jag upptäcker att jag flyter, jag hör O ropa på mig, under vattnet ser jag honom simma ikapp en jättefisk, jag tar fart åt deras håll, med simfötternas hjälp är jag ikapp dem och O tecknar till mig att vi ska fortsätta in över revet. Under dagen får vi hälsa på många av revets invånare, bland annat fru Barracuda och Nemos kusiner. Som besökare av revet får vi lära oss mycket om havet och revet av marinbiologen som är med på båten. En dag att minnas.
_______________








 Foto: Jenny Wik
_______________

0 kommentarer:

Post a Comment

northfolk All rights reserved © Blog Milk - Powered by Blogger