THE GREAT BARRIER REEF
_______________
Hänt mycket
sen sist vi hördes vid. Tystnaden här på bloggen kan inte skyllas
bort på att jag har haft mycket att göra, inte direkt. Snarare
tvärtom. Jag visste inte det om mig själv, att jag kan bli helt
handlingsförlamad när jag inte har ett jobb att gå till. Det är
precis som all överskottsenergi jag annars får jobba hårt för att
bli av med, har vart som bortblåst, nollad, zero zero. Både jag och
O har dragit slutsatsen att vi är inte lämpade för att vara
arbetslösa, vi blir handlingsförlamade och man kan nästan se
liggsåren blossa upp. Och jag tror det är många med oss som känner
igen sig. Sysslolösa har vi däremot inte vart. Efter våra 2,5
månader i Brisbane, där vi till fullo fick känna lite vardagsliv.
Lägenhet mitt i centrum, gymkort och redigt kvällsmål efter en
hårt arbetande dag, i alla fall för vissa av oss. O har fått vart
hemmapappa utan kids medan jag dragit in lite cash till reskassan. Så
var det dags att kasta ankare igen, vinka adjö till alla nyfunna
vänner på IKEA Logan och packa väskan igen. Efter 2,5 månad med
klädkammare och veckolön så hade vår packning växt sig ännu
större.
Resans nästa
stopp, Cairns och Stora barriärrevet. Efter åtta
månader på resande fot så har vi fått ett likgiltig
förhållningssätt till turistattraktioner. Både på gott och ont.
Efter 31 vattenfall så behövs det något enastående, låt säga en
kaffe, bulle eller toalett för att locka oss att gå de 500m till
det 32:e. Men väl i Carins, en flygtur på 2,5 från Brisbane så
började vi ana att nu skulle vi få uppleva någonting vi aldrig
upplevt förut. Två dagar på barriärrevet, första på en
segelkatamaran där vi snorklade för glatta livet intill en ö helt
i blindo. Det hade inte förvånat mig om jag hade krockat med
huvudet före med jättesköldpaddan. Revhaj och sköldpaddor
cirkulerade runt oss, men vi ville se mera. Andra dagen åkte vi ut
till det yttre revet, och den undervattensvärlden som mötte oss där
har satt så djupt intryck på mig så jag fortfarande ryser när jag
tänker på det. Havet alltså, det är en skräckblandad
förtjusning. Jag tar ett djupt andetag och dyker i, sikten är
kristallklar, minst 30 meter och jag befinner mig någonstans
svävande över ett berg på havets botten, nästan så jag hinner
bli höjdrädd innan jag upptäcker att jag flyter, jag hör O ropa
på mig, under vattnet ser jag honom simma ikapp en jättefisk, jag
tar fart åt deras håll, med simfötternas hjälp är jag ikapp dem
och O tecknar till mig att vi ska fortsätta in över revet. Under
dagen får vi hälsa på många av revets invånare, bland annat fru
Barracuda och Nemos kusiner. Som besökare av revet får vi lära oss
mycket om havet och revet av marinbiologen som är med på båten. En
dag att minnas.
_______________
Foto: Jenny Wik
_______________
0 kommentarer:
Post a Comment